männen i mitt liv.

...dom bara skämmer bort mig.

Pappis hade läst mitt senaste ångestinlägg och kom förbi för en stund sen med en kasse med "glad-mat", dvs sån mat han vet att jag inte köper till mig själv (men som Daniel köper ibland, förvisso). Det är en av de finaste grejerna pappi gör, och han har alltid gjort så, köper en kasse med lyxkäk åt mig när jag är outhärdligt deppig, för han tycker att hur deppig man än är blir det inte sämre av att man är mätt.

MEN, det bästa av allt är att jag kommer få hänga i hans verkstad på veckodagarna, ett par timmar om dagen så jag inte blir så lappsjuk! Pyssla runt och bygga saker, speciellt sånna grejer som stackars pappi inte kan göra med sin onda rygg. Det blir så bra, inte bara att jag faktiskt kan hjälpa honom utan även att jag får något att göra!

 

Kolla, käk!

 


jag vet inte om jag finns.

 

 

i kväll har varit en såndär riktig ångestkväll, jag håller på att bli knäpp på att inte ha något att göra på dagarna. Daytime TV eats my brains. Samtidigt är jag sjukskriven och arbetslös, och även om jag skulle få ett jobb så kan jag inte jobba, dessutom finns det inga jobb, förutom försäljare, vilket aldrig skulle funka med min ångesthistoria.

Det enda jag gör är att tänka. Jag vaknar vid tio eller 03.30 (om jag inte har varit vaken hela natten, det är ungefär samma chans) , och då är det minst åtta timmar tills Daniel kommer hem (den eventuella timmen mellan att han gått upp och att han gått till jobbet räknas inte), vilket innebär att jag har åtta timmar varje dag där jag sitter och grubblar på hur värdelös jag är. Idag har jag kommit fram till att jag egentligen inte har några psykiska problem, utan förmodligen bara är lat och inte vill jobba, så min hjärna har skapat sig en imaginär depression. (När jag berättade detta för Daniel sa han att jag inte skulle lyssna på vad min farmor har att säga om psykiska problem)

Jag sitter alltså här med min imaginära depression och min imaginära ångestproblematik och bara blir fet och försörjd av daniel som är för snäll för att säga det till mig. Vilket innebär att jag blir ännu ledsnare och känner mig ännu mera värdelös.

Idag har jag dessutom bölat som ett barn över imaginära ekonomiska problem, för att jag övertygat mig själv om att jag inte får någon sjukpenning och vi ABSOLUT inte kan leva på Daniels lön (han får ut såpass mycket att vi har minst 6000 kronor kvar efter att räkningarna är betalda, men enligt min hjärna kan vi absolut inte klara oss på det)

Jag måste göra något, jag måste fylla mina dagar med något. jag blir knäpp här. snart lyckas jag övertyga mig själv om att hela mitt liv bara är imaginärt, och jag egentligen inte existerar.


fest? nej för fan.

Idag är det torsdag, och i morgon är det fredag och då är det helg och då är det säkert fest någonstans och jag bara jag oooooorkar inte, jag är för gammal för att dricka ljummen öl och tjuvröka i köksfönstret medan någon leker tjack-DJ med spotify och någon som luktar uppspytt rödvin ska visa ett "asroligt" klipp på youtube, och sen står man lutat över någons huvud och jag har för stora bröst, jag får ont i ryggen av att stå lutad sådär men man ska bara kolla EN sak till som blir en sak till och tillslut är det farbror rutten blomkål och asiatiska kampsportare i hela hjärnan, och helt plötsligt är klockan elva och man måste gå NU, annars missar man "allting" ute på krogen, och jag hittar inte mina kängor i röran av svarta 20 håls Undergrounds i hallen, och alla ska kissa och mascaran har kladdat och huvudvärken kommer smygande men plötsligt står man i snön ute på gården och fingrarna fryser fast i folkölsburken och VARFÖR tog jag inte den varma kappan, och några ska åka taxi men jag är för snål och det tar bara en kvart att gå och Daniel vinglar betänkligt och i bankomatkön frågar ett fyllo med LHC-tröja om jag "är en såndär punkare" och "vad jag står för" och inne på puben spelar de förra årets hits på trummhinnespräckarvolym och det är lika dåligt nu som då men jag dansar och ler och rör kängorna över glasskross och utspilld öl och vid bordet sluddrar någon och spiller söt cider över ärmen på min blus och jag säger att det är okej, men det är det inte egentligen, för ärmen blir blöt och kladdig och kommer störa mig hela natten, jag vill gå hem, men sällskapet vill stanna en stund till och sjunga med till 800 grader med Ebba Grön och några hånglar vilt i ett hörn och någon med "solblekta slingor" och escada-parfym och tequilaandedräkt ska förklara sin kärlek till mig för jag är "så annorlunda och häftig, du går din egen väääg, liksom" och jag ursäktar mig och går till toaletterna med spyor i handfaten och ser mig i spegeln och jag har dallriga överarmar och ringar under ögonen och vill hem nu. Daniel tittar på mig med blöta, berusade ögon och frågar om jag mår dåligt och jag säger att jag mår lite illa, för jag orkar inte förklara att hela skiten ger mig ångest.
Taxin kostar 130 spänn och det hade fortfarande bara tagit en kvart att gå och jag somnar med sminket på och morgonen efter dunkar huvudet och jag drar täcket över huvudet igen och vill bara dö dö dö.



jag tror jag stannar hemma i helgen, tills den här tillfälliga bitterheten gått över och jag blivit en normal 24 -åring igen.

MeooowoooWoooWoooo

 

Bilden föreställer en mycket bitter katt som inte får ligga.

 

Mira löper igen, för första gången sen i somras. Jag håller på att bli knäpp, i morgon ringer jag Valla Djurklinik och kolla vad det kostar att "fixa" henne. Tills dess får vi leva med "MeooowoooWoooWooooWooooWoooWooooooo" dygnet runt. Om jag inte "fixar" henne permanent. <----OBS IRONI.


sovrum

Sovrummet är det jag är mest nöjd med, det jag känner mig klarast med inredningsmässigt.













vad kan jag säga? jag gillart. och jag kommer gilla det ännu mer när jag få sänghimmeln på plats.

Vardagsrum

Idag har jag farit omkring som en dåre och fotat vardagsrummet.



Jag är en urkass forograf, och att min kamera har färre funktioner och färre megapixlar än en modern mobilkamera bättrar inte på resultatet.





Vi har dubbelskrivbord. det är fint, då kan man spela WoW tillsammans.



Jag gillar min läshörna. I den här fåtöljen ( som jag ska klä om snarast) brukar jag sitta ihopkrupen och läsa när jag inte kan sova.



Får jag skryta och säga att jag är hemskt nöjd med soffan numera? inte? det struntar jag i, för nöjd är jag.

Det står fortfarande flyttlådor framme, det är jag mindre nöjd med. jag funderar på att hota Daniel med att de hamnar i containern om han inte packar upp dem omedelbart, men då kommer jag nog inte få mer hjälp i WoW.

uppdatering, soffhelvete

idag har jag sytt snygga, rosa plysch-kuddar till soffan, för att få in lite färg. Approved by cat!


löjligheter



sova på nätterna som en vuxen människa och inte drabbas av övertrötthetslöjlighet för att man varit vaken hela natten? Nja, det är rätt kul.

pyssling

här har pysslats som fan senaste dygnet:

Nya affischer:





Målat om ful minibyrå och skrivbordshutsch:





Nu funderar jag på om jag ska ta en tur in till tygaffären och köpa tyg till några kuddar, och sen gå ett varv till färgaffären och skaffa färg till den planerade knallrosa fondväggen och samtidigt plocka upp en burk svart färg så jag kan måla andra hutchen också. Hmm. jag har inte sovit något i natt, det ger mig alltid viss mani.

Jag är lite sugen på chockrosa kuddar i monsterfluff. och en fondvägg som går ton i ton.


what to do, what to do

nej, jag gör inget särskilt just nu. jag har haft en lång diskussion om feminism, börjat spela Wow och sovit en massa.
och börjat med ett porträtt, det här:


nä, det är ingen bra dag idag.

 

 

i övrigt har jag mest haft onödig dumångest idag. that sucks.

och jag är apbesviken på min terapeut, det hjälper ingenting att gå dit.

 

Lina- "jag har ångest jämt, det är jobbigt"

Terapeuten- "ja, men du har ju Daniel, det är väl bra"

Lina- "ja, men han kan bara stötta mig, han kan inte ta bort min ångest. Jag behöver hjälp med det"

Terapeuten- "ja, men det är ju fint att han stöttar dig. Ska vi boka in en ny tid om tre veckor, eller vill du komma om två?"

Lina- "jag vill slippa ha ångest, tack!"

Terapeuten- "ja, det kan jag förstå. Men det är en fin lägenhet ni har fått tag på, där hade du ju tur"

Lina- "ja, men jag har fortfarande ångest. och jag vill inte börja ta de där tabletterna igen, dom gör mig fet"

Terapeuten- "Ja, då är det ju tur att du har en sån bra pojkvän som gillar dig ändå"

 

Jag önskar ibland att jag kunde få ha mina terapitimmar med receptionisten på kliniken i stället. Hon bryr sig mer än terapeuten gör.

 


varför skriver inga tjockisar om sex?



jag kollar runt på bloglovin och kikar i mina favvobloggar. jag bevakar ganska många bloggar, i olika ämnen. men en grej jag har funderat på , det är att ingen av de bloggarna som ibland berör sex som är skrivna av tjockisar. Det är bara smala tjejer som pratar om sex. jag är själv en smula överviktig (minst sagt) och hey, jag har sex ibland, tro det eller ej. Jag efterfrågar en vanlig blogg som handlar om sex, men som är skriven av en tjej som inte är as-smal. Det är skumt att det saknas, för de flesta studier jag läst visar på att vi tjockisar har högre sexlust och bättre sex än våra smala systrar.

Jag blir jätteglad när jag hittar fina bilder på chubbysar där vi är avbildadade med kärlek, så jag gillar den här tecknaren http://mooncalfe.deviantart.com/, och Daniel Ahlgrens serier (han är svår att hitta på internet, men kolla biblioteket. Hans hjältinnor är underbara, de ser ut som helt vanliga brudar!). Men varför är det så? Jag menar, när jag ser mig omkring är vi nästan lika många som de smala.

(nej, jag tänker inte skriva den, jag är alldeles för lättgenerad. Jag rodnar redan nu)


Oh just det, idag fick jag en kommentar från världens tuffaste Lina Neidestam. Jag blev asglad!

soffa- the remake

idag har jag klätt om min fula soffa. innan var den gammalrosa och trist. Nu är den svart och rock´n´roll. Men helvete vad jobbigt det var. soffan ifråga var liksom från 40-talet och inte precis fyrkantig. Det blev många svordomar och lite gråt.
Jag använde 7 meter tyg från ikea, smältlim och häftpistol. och mycket mycket vilja, för jag har absolut inga kunskaper i möbeltapetsering.

Före: (kolla in de snygga grabbarna!)



Efter: (ignorera skräpet på golvet tack!)


störande fyllon


Jag skulle sova, men det lät så mycket utanför mitt sovrumsfönster, så jag kikade ut för att kolla vad som var på g. Där halvlåg en asfull kille i snön med en sko på sig, och bredvid stod hans arga kompis och skällde högljutt på honom. Sen försökte den arga killen lyfta den fulla killen och då kräktes den fulla killen. uäääääck. uäääääck uuuuuäck. Jag stod i mitt fönster och tittade på och blev alldeles skakis, jag hatar kräks. Nu ligger det en jättestor spya precis utanför vår port, jag måste nog skriva en lapp till Daniel så han inte kliver i den när han går till jobbet i morgon.

leka vuxna.

igår när jag hade lagt mig bredvid min sömniga karl och väntade på john blund, kom tanken ifarande i mitt huvud. Vi är båda i vuxen ålder, jag är 24 och han är 33, men inte fan är vi vuxna. det känns som en lek, bara.

Vi har en lägenhet i stan, Daniel har ett jobb och tjänar pengar, jag ser till att räkningarna blir betalda, men är vi vuxna? Jag skulle inte tro det!
Om vi vore vuxna, skulle vi då ha pruttävlingar? skulle vi ha tio burkar hårfärg i badrumsskåpet, i alla nyanser från slimegrönt till chockrosa? spela dataspel halva natten? Luftgitarrs-turneringar? titta suktande mot bollhavet när man är på ikea? Fyllebrottas? nja. jag är rätt bra på att leka vuxen, så länge jag får behålla min bästa lekkamrat.

en ledig dag.




Idag har jag och min karl varit ute på Tornby, och besökt Rusta och Ikea. Vi köpte en massa junk och massa ansiktsmasker. (för är det något våran lägenhet behöver är det mer junk...hmm). Sen åkte vi hem och jag lagade lax, som en duktig hausfrau. Sen cyklade jag en mil på motionscykeln, och så var det inte mer med det.

Kisseluringar









Kissarna var så söta idag att jag var tvungen att fota dem. små grisarna!

jobbig dag, men jobbigast var det att jama.



Idag har jag varit hos min terapeut, det var jobbigt. Sen fick jag reda på att Pappa ligger på sjukhuset med förmodat diskbråck, då blev allt ännu jobbigare, jag hatar när pappa har ont. Han är bäst och vi skulle bygga saker idag, inget särskilt, utan bara för byggandets och sällskapets skull. Jag grät en stund men det var 20 grader kallt så det var ingen bra idé, då åkte jag och köpte en ny mascara och en ost i stället.

Väl hemma kokade jag en kanna te och väntade på att Daniel skulle komma hem.

Daniel kom hem, pussade mig, tog av sig ytterkläderna och gick in på toaletten med orden "Nu får du vara ensam en stund till" och jag svarade

"Neeeej, jag vill inte, jag kommer jama tills du kommer ut igen!"

Sen jamade jag. "Mjaaaaauu mjaaaauuuu mjaaaauuu"

jag förstår varför kattterna sover så mycket, det är ju asjobbigt att jama en massa.





Allt klokt jag säger har jag lärt mig av Zelda.



Jag börjar redan tvivla på den här bloggen. Behövs det verkligen ytterligare en muffinsbakande, feminstisk åttotalistbloggare i den här världen? När det redan finns så många som gör det här så mycket bättre än jag någonsin kommer kunna? hmm. well. rätt som det är kommer jag på något astufft att skriva och alla gillar mig och tycker att jag är speciell och cool.


Bilden ovan har jag fotat av från en Nemitidning, och med all säkerhet har jag begått brott mot copyrightlagen. Men den är så bra. Den sammanfattar allting, och är precis som resten av allt som ramlar ur Lina Neidestams penna genialiskt.

morgon.



okej, jag fuskade. jag sov ingenting inatt. Karln kom hem från en mycket mycket utdragen flyttstädning för bara tre timmar sen, och då drack vi kaffe. sen har jag mest lyssnat på Monica Zetterlund, målat naglarna och målat mig. Ibland behöver det inte vara mer än så för att det ska kännas bättre med det jordiska.

natt-tänk.



Hmm. klockan är nu 02.31, och jag känner mig pysslig som fan. Vad ska jag göra, vad ska jag göra? Ge mig på den tomma pannån som ligger på micron och väntar?

Andra skitviktiga och pyssliga saker jag gjort idag (förutom starta den här bloggen)

Målat om och sorterat verktygslådan:




Bytt till jordade stickkontakter:



Gjort skitmånga bön- och kikärtsbiffar:



Klätt om en lampskärm.



sen har jag druckit ganska många koppar te och kliat mig i naveln lite grann.

åkej åkej.

jag ger mig på det där med bloggande, igen. Jag har aldrig varit något vidare på att hålla igång något någon längre tid, men jag gör ett försök. Jag menar, hur svårt kan det vara?

Hursomhelst behöver jag något att fylla mina dagar med.
så du som läser det här:

Hej, Lina heter jag.
Jag är för nuvarande hemmafru (eftersom det låter trevligare än arbetslös) och tillbringar en massa tid framför min laptop i en tvåa i Vasastan, Linköping.
Jag är intresserad av nörderier, inredning, feminism, femtiotalsgrejer, och böcker.
Jag gillar att dricka te, laga mat till min tacksamma man (fast vi är inte gifta) bygga saker och måla.

och jag gillar att läsa roliga, smarta bloggar.