jag vet inte om jag finns.

 

 

i kväll har varit en såndär riktig ångestkväll, jag håller på att bli knäpp på att inte ha något att göra på dagarna. Daytime TV eats my brains. Samtidigt är jag sjukskriven och arbetslös, och även om jag skulle få ett jobb så kan jag inte jobba, dessutom finns det inga jobb, förutom försäljare, vilket aldrig skulle funka med min ångesthistoria.

Det enda jag gör är att tänka. Jag vaknar vid tio eller 03.30 (om jag inte har varit vaken hela natten, det är ungefär samma chans) , och då är det minst åtta timmar tills Daniel kommer hem (den eventuella timmen mellan att han gått upp och att han gått till jobbet räknas inte), vilket innebär att jag har åtta timmar varje dag där jag sitter och grubblar på hur värdelös jag är. Idag har jag kommit fram till att jag egentligen inte har några psykiska problem, utan förmodligen bara är lat och inte vill jobba, så min hjärna har skapat sig en imaginär depression. (När jag berättade detta för Daniel sa han att jag inte skulle lyssna på vad min farmor har att säga om psykiska problem)

Jag sitter alltså här med min imaginära depression och min imaginära ångestproblematik och bara blir fet och försörjd av daniel som är för snäll för att säga det till mig. Vilket innebär att jag blir ännu ledsnare och känner mig ännu mera värdelös.

Idag har jag dessutom bölat som ett barn över imaginära ekonomiska problem, för att jag övertygat mig själv om att jag inte får någon sjukpenning och vi ABSOLUT inte kan leva på Daniels lön (han får ut såpass mycket att vi har minst 6000 kronor kvar efter att räkningarna är betalda, men enligt min hjärna kan vi absolut inte klara oss på det)

Jag måste göra något, jag måste fylla mina dagar med något. jag blir knäpp här. snart lyckas jag övertyga mig själv om att hela mitt liv bara är imaginärt, och jag egentligen inte existerar.


Kommentarer
Postat av: Alex

Jag önskar att jag hade något uppmuntrande att säga, men tyvärr kommer jag själv sitta i samma situation själv den första Mars. Min plan är att börja träna ordentligt så jag sysselsätter mina dagar med något annars kommer jag gråta hemma. Gråta till reklam på tv, gråta till Oprah, gråta när jag läser om jättebebin på aftonbladet, gråta när jag tittar på mopsar på blocket, gråta för allt helt enkelt. Jag föreslår aktivera dig, kanske skaffa en dvd med hurmodersgymnastik att växla med cykeln?

2010-01-29 @ 08:48:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0